Sverige vill ha digitalt självbestämmande – men kan myndigheterna byta leverantör?

Regeringen vill minska Sveriges digitala beroenden och göra det lättare för myndigheter att byta molnleverantör. Men en politisk ambition visar inte att ett byte fungerar i praktiken. Den avgörande frågan är vad avtalen, systemen och beredskapen faktiskt tillåter.

Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
11 oktober 2026 – Fördjupning och analys

Vem bestämmer över ett offentligt datasystem? Myndigheten som betalar för det, företaget som driver det eller den som kontrollerar tekniken?

Frågan blir konkret när en leverantör höjer priset, ändrar villkoren eller drabbas av ett längre avbrott. Då behöver den offentliga verksamheten kunna fortsätta – och vid behov flytta.

Det är också en fråga om makt: hur stor handlingsfrihet har den som är beroende av en tjänst som är svår att ersätta?

Fakta: regeringen vill minska beroendena

Den 28 maj 2026 presenterade regeringen Sveriges första molnpolicy för offentlig förvaltning. Den ska stärka säkerheten, förbättra kontrollen över data och underlätta val och byte av digitala lösningar.

Regeringen pekar själv på Europas starka beroende av leverantörer utanför EU. Policyn lyfter öppna standarder, tydliga avtal och planer för utträde som sätt att minska inlåsningen. Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag att stödja tillämpningen.

Detta är regeringens mål och föreslagna arbetssätt. Beskedet visar inte hur många myndigheter som redan har en fungerande möjlighet att lämna sin leverantör.

Att kunna flytta filer räcker inte alltid

EU-kommissionen beskriver flera hinder för byte av molntjänst: höga avgifter, utdragna processer och system som har svårt att fungera tillsammans. EU dataförordning innehåller därför regler som ska underlätta byten och göra avtalen tydligare för både offentliga och privata kunder.

Från den 12 januari 2027 förbjuds de bytesavgifter som omfattas av reglerna, inklusive avgifter för att föra ut data vid ett byte.

Det betyder däremot inte att hela flytten blir kostnadsfri för kunden. Personal kan behöva utbildas, integrationer byggas om och den nya lösningen testas.

Ett tänkt exempel illustrerar problemet: en kommun kan få ut sina dokument, men ändå behöva återskapa behörigheter, arbetsflöden och kopplingar till andra system. Filerna har flyttats – verksamheten är ännu inte redo.

Kontroll handlar om mer än serverns adress

Regeringens policy uppmärksammar att företag i vissa länder under vissa förutsättningar kan behöva lämna ut data till nationella myndigheter, även när informationen lagras i ett annat land.

Policyn framhåller också att en europeisk leverantör kan innebära begränsningar i Sveriges kontroll. Leverantörens hemland är därför bara en del av bedömningen.

Det finns alltså anledning att undersöka vilka lagar, avtal och tekniska skydd som gäller. Det innebär inte att någon viss myndighets information har lämnats ut eller missbrukats. Ett sådant påstående kräver egna belägg.

Ansvar måste följas genom leverantörskedjan

I Diggs vägledning för extern drift vid anslutning till Säker digital kommunikation, SDK, ligger ansvaret för valet av driftsform hos deltagarorganisationen. Vägledningen lyfter frågor om vem som har tillgång till information, vilka underleverantörer som används och hur ansvar för tekniska komponenter säkerställs. Den gäller detta särskilda sammanhang.

För en granskning innebär det att även underleverantörerna behöver synliggöras. Ett avtal med ett företag berättar inte automatiskt vilka andra aktörer som medverkar i driften.

Analys: handlingsfriheten behöver kunna visas

GLOBALISMENS bedömning är att digitalt självbestämmande bör bedömas genom vad en offentlig verksamhet faktiskt kan göra.

Molntjänster kan samtidigt ge betydande fördelar. Regeringens policy beskriver möjligheter till effektivare utveckling och högre säkerhet och öppnar för fortsatt användning av leverantörer utanför EU, utifrån verksamhetens krav och risker.

Granskningsfrågan blir därför hur nyttan vägs mot beroendet – och vem som tar ansvar för den avvägningen.

Om ett byte är mycket svårt eller dyrt kan leverantören få ett starkare förhandlingsläge. Hur starkt det är måste undersökas i varje enskilt fall. Underlaget här visar inte att en viss leverantör har missbrukat sin ställning.

Frågorna som behöver besvaras

För att pröva regeringens ambition behövs konkreta underlag från myndigheter, kommuner och regioner:

• Finns en dokumenterad plan för att lämna leverantören?
• Har planen testats, och vad visade testet?
• Hur lång tid skulle ett byte ta och vad skulle det kosta?
• Vilka funktioner kan fortsätta under ett längre avbrott?
• Vem har godkänt riskerna och vem följer upp dem?

Svaren behöver bygga på avtal, riskbedömningar och genomförda tester. Säkerhetskänsliga detaljer kan behöva skyddas, men det bör gå att redovisa hur kontrollen följs upp.

Regeringen har formulerat en ambition om större digital handlingsfrihet. Nästa fråga är vilka offentliga verksamheter som kan visa att de har den – även när ett byte blir nödvändigt.