FN bygger ett globalt AI-forum – vilka får forma spelreglerna?

Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
28 oktober 2026

Vem formar besluten? Del 3 av 6.

Regeringar, teknikföretag och experter möts i FN arbete med internationell AI-styrning. En vetenskaplig panel ska ge kunskapsunderlag och en återkommande dialog samla deltagarna. Den centrala maktfrågan är vilka som får påverka problemformuleringen och hur deras råd förs vidare till politiska beslut.

Utgångspunkten är Global Digital Compact, som antogs tillsammans med framtidspakten i september 2024. Dokumentet anger mål för digitalt samarbete, mänskliga rättigheter, data och artificiell intelligens. Det beskriver bland annat behovet av gemensamma kunskapsunderlag och internationellt samarbete om AI risker och möjligheter. [1]

Generalförsamlingen beslutade den 26 augusti 2025 om formerna för en oberoende internationell vetenskaplig panel och Global Dialogue on Artificial Intelligence Governance. Resolutionen avgränsar arbetet till det icke-militära området. Det är alltså inte ett mandat för hela världens militära AI-utveckling. [2]

Panelen har 40 ledamöter som tjänstgör i personlig kapacitet. Uppgiften är att sammanställa och analysera befintlig forskning. Årliga rapporter ska vara relevanta för politiken men inte föreskriva vilken politik länderna måste välja. Det är en annan funktion än att stifta lag eller utdöma sanktioner. [2]

Enligt FN redovisning utsåg generalförsamlingen ledamöterna i februari 2026 efter förslag från generalsekreteraren. Yoshua Bengio och Maria Ressa valdes till medordförande vid panelens första möte i mars. FN uppger att intressen ska redovisas och att ledamöterna inte företräder sina arbetsgivare eller regeringar i panelarbetet. [3]

Den första globala dialogen hölls i Genève den 6–7 juli 2026. FN redovisar deltagande från 163 länder, tillsammans med företrädare för bland annat företag, forskning och civilsamhälle. Dialogen är uttryckligen inget reglerings- eller tillsynsorgan. [4]

Det uttalade syftet är att fler länder ska kunna delta i diskussionen och att vetenskapliga bedömningar ska vara tillgängliga även för regeringar med mindre egen analyskapacitet. Det kan bredda tillgången till kunskap. Samtidigt behöver en granskning undersöka vilka som faktiskt kan avsätta personal och resurser för att delta över tid.

Finansieringen är en del av den frågan. Resolutionen öppnar för offentligt redovisade frivilliga bidrag från stater och andra givare. FN uppger att givare inte får bestämma panelens agenda, evidens eller slutsatser och beskriver rutiner för att hantera intressekonflikter. [2, 3]

Att sådana regler finns är inte samma sak som att varje oberoendefråga därmed är avgjord. Granskning kan pröva hur redovisningen fungerar, vilka underlag som används och vilka perspektiv som får genomslag. En persons yrkesbakgrund är relevant information, men bevisar inte att personen följer en arbetsgivares instruktioner.

GLOBALISMENS analys:

Internationella expertorgan kan påverka vilka frågor politiker uppfattar som viktiga långt innan en lagtext skrivs. Därför bör insynen omfatta urval, finansiering, arbetsmetoder och vetenskapliga meningsskiljaktigheter. Det är vår bedömning av var ansvaret behöver kunna följas.

För Sveriges del bör regeringen redovisa vilka förslag den driver i FN AI-arbete och hur dessa förhåller sig till svenska och europeiska beslut. Nästa fråga är vad som händer med råden: vilka tas vidare, vem väljer dem och vilka beslut kan medborgarna faktiskt påverka?