WEF för samman stater och storföretag – vem utkräver ansvar?
Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
Publicerad: 26 oktober 2026
Del 1 i GLOBALISMENS serie om WEF
World Economic Forum vill göra samarbete mellan offentliga och privata aktörer till en motor för samhällsförändring. Modellen har fått konkreta uttryck i en samarbetsram med FN och initiativ där företag och regeringar deltar. Kritiker varnar för att ekonomisk makt därmed kan få ett försteg framför demokratisk insyn.
WEF är en icke-vinstdrivande stiftelse med säte i Genève. Organisationen samlar företagsledare, politiker, forskare och företrädare för internationella organisationer och civilsamhälle. Det årliga Davosmötet är dess mest kända arrangemang, men verksamheten pågår året runt.
Enligt WEF egen beskrivning arbetar organisationens elva centrum med rapporter, nätverk och gemensamma initiativ. Ambitionen är att föra dialogen vidare till praktiskt samarbete inom bland annat ekonomi, teknik, energi och hälsa.
Ett konkret exempel är den strategiska samarbetsram som FN och WEF ingick den 13 juni 2019. Den syftade till att påskynda genomförandet av Agenda 2030 och pekade ut sex områden: finansiering, klimat, hälsa, digitalt samarbete, jämställdhet samt utbildning och kompetens.
I dokumentet beskrivs hur parterna ska dela nätverk, kunskap och erfarenheter samt samordna prioriteringar. Det omfattar också deltagande i möten och användning av respektive organisations kommunikationskanaler. Ledningarna skulle träffas årligen för att följa upp samarbetet.
Samtidigt anges uttryckligen att samarbetsramen inte är avsedd att vara juridiskt bindande. Samarbetet ska ske inom parternas respektive mandat och regelverk. Samarbetet ska alltså bedömas som en samordningsmodell inom parternas befintliga mandat.
Vid lanseringen framhöll FN generalsekreterare António Guterres den privata sektorns betydelse för arbetet med de globala målen. WEF dåvarande ledning beskrev samarbetet som ett sätt att stödja en mer hållbar och jämlik utveckling. Det är de uttalade motiven bakom modellen.
Invändningarna kom tidigt. I september 2019 publicerades ett öppet brev som enligt Transnational Institute hade undertecknats av över 400 organisationer. Undertecknarna krävde att FN skulle avsluta avtalet och varnade för att internationella företag skulle få privilegierad tillgång till FN-systemet.
Deras kritik gällde risken att privata vinstintressen skulle få större utrymme i globala beslutsprocesser, med svagare demokratiskt ansvarsutkrävande. Det är undertecknarnas bedömning. Brevet dokumenterar organiserat motstånd från civilsamhället. Hur varje enskilt samarbete har fungerat behöver undersökas för sig.
Ett annat exempel på WEF arbetssätt är First Movers Coalition, där företagens inköpskraft ska skapa efterfrågan på teknik med låga utsläpp. Initiativet uppger att det omfattar över 100 företag och 15 regeringspartner. Åtagandena gäller sju områden, bland annat stål, cement, flyg och sjöfart.
Enligt koalitionen ska regeringspartner bidra med förutsättningar för att skala upp ny klimatteknik. Även konsultföretag har särskilda roller: Boston Consulting Group stödjer bland annat utformning och granskning av åtaganden, Deloitte arbetar med leverantörs- och innovationsfrågor och Oliver Wyman med finansieringsarbetet.
Det illustrerar hur samarbete kan handla om att forma marknader och investeringar, även när initiativet inte stiftar lagar. De önskade effekterna behöver sedan prövas mot faktiska resultat, kostnader och vilka aktörer som gynnas.
WEF anger självt legitimitet, ansvar och transparens som vägledande principer. Det ger en tydlig måttstock för granskning av organisationens samarbeten.
GLOBALISMENS analys: Företag kan bidra med kapital, teknik och kunskap som behövs för att genomföra politiska mål. Men när de samtidigt deltar i att formulera lösningarna behöver intressekonflikter bli synliga. Ett företags affärsintresse och medborgarnas intresse kan sammanfalla, men det får inte tas för givet.
En granskning behöver därför följa hela vägen från möte till genomförande: vilka deltog, vilka förslag drev de, vilket material blev offentligt och vem fattade det slutliga beslutet? Påståenden om påverkan behöver beläggas med dokument som knyter nätverkens arbete till besluten.
Den avgörande frågan är vad som händer när intressena går isär. Vem kan stoppa ett projekt, vem redovisar följderna och hur kan de människor som berörs utkräva ansvar?
