WHO och givarnas pengar – vem sätter prioriteringarna?
WHO medlemsländer beslutar om organisationens inriktning. Samtidigt är stora delar av finansieringen knutna till givarnas val av verksamheter. WHO egen ledning beskriver beroendet som en risk för självständigheten. Frågan är hur gemensamma prioriteringar ska genomföras när pengarna kommer med bestämda användningsområden.
Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
28 oktober 2026
Vem formar besluten? Del 1 av 6.
WHO finansieras genom obligatoriska medlemsavgifter och frivilliga bidrag. De senare kommer från både stater och andra aktörer, däribland internationella organisationer och stiftelser. Frivillig finansiering är alltså inte liktydig med privata pengar. Skillnaden ligger också i hur fritt organisationen får använda medlen. [1]
Under 2022–2023 var 87 procent av de frivilliga bidragen hårt öronmärkta, enligt WHO finansieringsöversikt. Siffran gäller den perioden och den kategorin av bidrag, inte hela dagens budget. Den visar ändå hur omfattande styrningen mot särskilda program har varit. [1]
I styrelseunderlaget med lägesdatum den 30 september 2025 stod tio stora finansiärer för 57 procent av de totalt tillgängliga medlen. Gates Foundation, vaccinalliansen Gavi och Europeiska kommissionen finns bland de största bidragsgivarna i redovisningen. WHO skriver att öronmärkningen bidrar till ojämn finansiering, eftersom medel inte fritt kan flyttas till verksamheter med underskott. [2]
Generaldirektören Tedros Adhanom Ghebreyesus tog upp problemet inför Världshälsoförsamlingen den 18 maj 2026. Han beskrev beroendet av ett fåtal givare och bundna bidrag som något som hade försvagat självständigheten och gjort organisationen sårbar när finansiering drogs tillbaka. Det är WHO-ledningens egen bedömning av finansieringsmodellen. [3]
Det finns en beslutad motåtgärd. Medlemsländerna har godkänt en stegvis ökning av medlemsavgifternas andel av basbudgeten till 50 procent. Tedros uppgav i maj att de första två höjningarna genomförts och att ytterligare steg återstår. Basbudgeten ska här skiljas från WHO samlade finansiering, som också omfattar andra verksamheter. [3]
Den formella beslutanderätten ligger hos medlemsstaterna i Världshälsoförsamlingen. Församlingen bestämmer organisationens politik, utser generaldirektören och godkänner programbudgeten. En stor donation ger inte motsvarande ställning i detta organ. [4]
WHO regelverk FENSA slår dessutom fast att stiftelser inte deltar i organisationens beslutsfattande. Bidrag ska följa församlingens prioriteringar och får inte ge givaren rätt att leda verksamheten. Reglerna kräver också skydd mot otillbörligt inflytande och intressekonflikter. [5]
Spänningen finns därmed mellan två nivåer: vem som beslutar om uppdraget och vilka delar av uppdraget som faktiskt får pengar. Att dokumentera den skillnaden kräver att budgetbeslut jämförs med finansiering och genomförande. Ett stort bidrag bevisar inte att givaren har bestämt en viss rekommendation.
GLOBALISMENS analys:
WHO finansiering visar hur internationellt inflytande kan utövas genom vilka verksamheter som får resurser. Granskningen bör följa bidragens villkor, finansieringsluckorna och vilka beslut som fattas när pengar saknas. Samma frågor måste ställas till regeringar och privata stiftelser.
För Sveriges del bör regeringen redovisa vad våra bidrag ska finansiera och hur den bevakar att gemensamt beslutade uppgifter blir genomförda. Mer flexibla pengar kan stärka WHO handlingsförmåga. Det gör insyn i prioriteringar, resultat och ansvar desto viktigare.
